ÅNGEST & DEPRESSION

Ångest i psykologisk mening handlar om någon typ av oro eller rädsla. De kroppsliga reaktionerna av ångesten är spänning, ett ”inre tryck” eller rastlöshet, och det kan vara just dessa kroppsliga sensationer som skapar obehag.  

 

Den psykiska ångesten kan variera i styrkegrad alltifrån ängslan eller oro, till skräck eller fullskalig panikkänsla (panikångest). Den kan utgöras av en kortvarig episod eller vara ständigt närvarande, nästan som ett personlighetsdrag.  

 Man skiljer mellan primär ångest, där ångestsymtomet är själva grunden i diagnosen, och sekundär ångest, då ångesten snarare är ett av flera symtom.

Ångest är ett visst mått av larmsystem – en del av livet och fyller en viktig funktion. Ångest är nämligen den starkaste drivkraft vi har för förändring, vare sig det är faktorer i omgivningen eller hos en själv som man bör ta itu med. 

 En viktig aspekt av ångest är att den alltid åtföljs av speciella kroppsliga reaktioner. Kroppen, tankarna och känslorna är så tätt sammanvävda att det ofta är svårt att veta vad som är vad.  

Samspelet fungerar i alla riktningar så att de kroppsliga reaktionerna väcker negativa känslor och tankar, ältande av tankar leder till ökad oro, oro leder till reaktioner i kroppen osv. På det här viset kan man säga att ångesten är väldigt bra på att hålla sig själv vid liv och ständigt växa sig starkare.

Själva ångesten är helt ofarlig, i den meningen att den inte innebär att man är vare sig galen eller håller på att dö. Däremot är ångest klart obehagligt 

Ångestdiagnoser är också ofta rejält handikappande om de tillåts pågå år efter år. Det vanligaste sättet att hantera ångest på är att undvika ångestväckande situationer, och därmed begränsa sitt liv. I värsta fall kan man hamna i ett läge där man knappt klarar av att lämna hemmet, än mindre att ha normala kontakter med andra. Och det säger sig väl självt att man inte mår bättre av det., har du känt ångest en tid – sök hjälp.

Man kan vara riktigt ledsen och förtvivlad utan att det för den skull handlar om en depression. Men om man efter fyra veckor fortfarande känner sig nedstämd och dessutom uppvisar en del andra symtom, kan det röra sig om en ”egentlig depression”. 

Vanliga symtom är sömnstörningar, förändrad aptit, känslor av att vara värdelös . Livet känns ofta meningslöst, det är svårt att känna sig riktigt glad över någonting. 

Det finns studier som visar att nästan hälften av alla kvinnor och ungefär en fjärdedel av alla män någon gång i livet hamnar i en depression. Ofta kan man hitta en eller flera utlösande faktorer. För personer med en hög grad av sårbarhet för depression krävs det inga tydliga yttre utlösande faktorer. 

Olika former av depression

Det finns flera olika former och grader av depressiva tillstånd, bland annat enstaka, återkommande eller de som är årstidsrelaterade. 

Om nedstämdheten och de tillhörande symtomen inte är lika omfattande som vid en egentlig depression, men samtidigt har pågått väldigt länge så kan det handla om ett tillstånd som kallas för dystymi.  

 När man drabbats av någon form av depression är det som om man ser världen genom ett par svarta glasögon. Det innebär att man har en tendens att lägga märke till allt som går dåligt och tolka saker till sin nackdel. Tittar man bakåt så minns man i första hand tråkigheter och misslyckanden. Och framtiden ter sig också mörk om man utgår ifrån att ingenting kommer att bli bättre. De här negativa tolkningarna, minnena och framtidsvisionerna underhåller nedstämdheten som i sin tur ger näring åt de negativa tankarna. 

Med en lindrig depression är det fullt möjligt att hålla skenet uppe, att gå till skolan eller jobbet och skratta med när någon drar ett skämt. Då kan det vara svårt för omgivningen att förstå hur hopplöst och svart allt känns, och att det emellanåt känns nästan omöjligt att ta sig upp ur sängen. 

Med en svår grad av depression är risken stor att man faktiskt blir kvar i sängen. 

Vad kan man göra själv?

Oavsett grad av depression vill man inte höra orden ”ryck upp dig” från omgivningen, för vore det så enkelt så gjorde man det. Däremot är det alltid bra att ta sig upp ur sängen och försöka aktivera sig på något sätt. Fysiska aktiviteter/motion är bra till en viss gräns, försöka hålla rutiner är alltid bra anseende mat ,sömn, hygien etc